Finns det någon särskild EU-lag på agenträttens område?
Detta är en vanlig fråga från medlemmarna i Trade Partner Sweden. Svaret på frågan är väldigt enkel. Det finns inte någon särskild EU-lag på agenträttens område som gäller inom hela EU. Däremot antog EU i december 1986 ett direktiv avseende handelsagenter. Arbetet med direktivet påbörjades inom dåvarande EG redan i början av 1960-talet, som så småningom resulterade i agentdirektivet.
Agentdirektivet innebar att alla EU-länder senast 1992 skulle stifta en ny agentlag i enlighet med direktivet. I Sverige har vi haft en lag på agenträttens område sedan 1914, kommissionslagen. Norge och Danmark följde efter med lagar 1916 respektive 1917.
1962 antog Nordiska rådet en rekommendation till regeringarna i Sverige, Danmark och Norge att ta upp frågan om ändrad eller ny lagstiftning på agenträttens område. Det nordiska samarbetet resulterade i att den norska lagen ändrades 1974, den svenska 1975 och Finland stiftade en helt ny lag 1976. Danmark däremot ändrade inte sin lag men antog i maj 1990 en ny agentlag i enlighet med EU:s agentdirektiv.
EU:s agentdirektiv bygger på den tyska agentlagen, som är från 1953.
Enligt EU-direktivet var de länder som var medlemmar när direktivet antogs skyldiga att lagstifta i enlighet med direktivet senast 1992.
Trots att Sverige inte var med i EU när direktivet kom 1986 beslutade vi ändå att lagstifta i enlighet med direktivet och den nya svenska agentlagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1992.
Alltefter EU växt med nya medlemsstater har dessa medlemmar varit tvungna att anta ny lagstiftning på agenträttens område. Alla medlemmar inom EU har således i stort sätt en likadan lagstiftning för agenter.
Vad gäller Norge och Schweiz som inte är medlemmar i EU har även de en lagstiftning som är i enlighet med direktivet.
Det ovan anförda innebär således att om en huvudman från Tyskland och en agent från Sverige ingår ett agentavtal och avtalar om att tysk lag ska tillämpas så är det den lagen som gäller på avtalsförhållandet. Om parterna däremot inte avtalar om vilken lag som ska gälla på avtalsförhållandet är huvudregeln den att agentens hemlands lag blir tillämplig, alltså i vårt exempel svensk lag.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan således sägas att det inte finns någon särskild EU-lag på agenträttens område. EU antog ett direktiv som innebar att varje EU-land måste lagstifta i enlighet med direktivet. Så har också skett och varje EU-land har således en lagstiftning som bygger på direktivet. Det innebär att lagstiftningen inom agenträtten ungefär är densamma inom hela EU.