Om en agent inte får exklusiv rätt till det land eller område som agentavtalet omfattar innebär det att huvudmannen – det vill säga varumärket – själv har rätt att bearbeta marknaden och ta upp ordrar från kunder inom samma område. Hur detta uppfattas varierar mellan olika agenter. Vissa accepterar att huvudmannen parallellt bearbetar marknaden och har kontakt med samma kunder, medan andra upplever detta som problematiskt ur både affärs- och relationsperspektiv.
Ett icke-exklusivt agentavtal innebär dessutom att huvudmannen kan utse flera agenter inom samma område. Detta är något som många agenter inte är beredda att acceptera. Det är dock fullt möjligt att avtala bort denna rätt genom att tydligt ange i agentavtalet att huvudmannen inte får utse ytterligare agenter inom området.
Provision – den mest avgörande frågan
Den mest centrala frågan för de flesta agenter är om man får provision på sådana kunder som huvudmannen bearbetar själv om man inte har en exklusiv rätt. Här är det viktigt att noggrant granska vad agentavtalet anger. Parterna har rätt att fritt avtala om vad som ska gälla och avtalet kan exempelvis föreskriva att agenten inte har rätt till provision på ordrar som huvudmannen själv tar upp, eller tvärtom – att agenten har rätt till full provision även på sådana ordrar.
Ur agentens perspektiv bör målsättningen i regel vara att förhandla fram en rätt till provision även på de affärer som huvudmannen själv ingår inom agentens område.
Om avtalet saknar reglering om provision – vad gäller enligt lag?
I vissa fall saknas reglering i agentavtalet om vad som gäller när huvudmannen ingår avtal utan agentens medverkan. I dessa situationer får man i stället se till den tillämpliga handelsagentlagstiftningen. Enligt svensk handelsagentlagstiftning gäller, om inget annat har avtalats, att:
Det sistnämnda innebär exempelvis att om agenten uttryckligen har tilldelats Sverige som område, har agenten rätt till provision på försäljning till kunder i Sverige.