I korthet rör målet företaget Norep AS (”Norep”) som under 20 års tid hade ett uppdrag att verka för försäljning för ett annat företag inom dagligvaruhandeln. Efter att Norep blev uppsagd begärde Norep avgångsvederlag med stöd av den norska agentlagstiftningen. Både den norska tingsrätten och norska hovrätten fann att Norep inte uppfyllde de krav som uppställs i den norska agentlagen för att kvalificera sig som agent. Enligt den norska lagen är en agent ett företag som ska uppta ordrar för en huvudman och i det aktuella fallet fann domstolarna inte att Norep upptog några ordrar. Som en följd blev agentlagstiftningen inte tillämplig och Norep kunde inte tillerkännas något avgångsvederlag.
Norep har verkat inom dagligvaruhandeln i Norge där ordrarna från de butiker som Norep har besökt och haft inom sitt distrikt har skickats direkt till de stora dagligvarukedjorna – där butikerna är medlemmar – istället för att lämnas till Norep. Dagligvarukedjerna har därefter lagt order hos Noreps uppdragsgivare.
Den norska Högsta domstolen kommer nu att pröva om det verkligen kan ställas som krav att ett företag måste ta upp ordrar för att kunna kvalificera sig som agent. Norep har bl.a. argumenterat för att kravet på att en agent måste uppta ordrar inte överensstämmer med den definition som finns i EU-direktivet rörande agenter. Enligt EU-direktivet är en agent någon som ”negotiate the sale”, vilket Norep menar inte kan jämföras med att ”uppta ordrar”.
Vad som gör detta avgörande intressant även i Sverige är att den svenska lagen om handelsagentur innehåller samma definition som den norska agentlagen och uppställer som krav att en agent måste uppta ordrar. Dessutom fungerar den svenska dagligvaruhandeln på samma sätt, vilket innebär att butikerna i huvudsak lägger order till dagligvarukedjorna som sedan i sin tur lägger order hos uppdragsgivaren/leverantören.
I Sverige har ett liknande fall rörande dagligvaruhandeln prövats i tingsrätt och hovrätt med utgången att företaget som krävde avgångsvederlag inte ansågs utgöra en agent då företaget inte upptog några ordrar. Orderläggningen gick istället till som beskrivits ovan. Agentlagstiftningen blev alltså inte tillämplig och något avgångsvederlag kunde inte utdömas. Målet överklagades till Högsta domstolen, men Högsta domstolen lämnade inte något prövningstillstånd och målet prövades följaktligen inte.
Sedan de svenska avgörandena har det kommit ett nytt avgörande från EU-domstolen av vilket följer att definitionen av en agent ska tolkas på samma sätt inom hela EU. Denna dom kommer att vara aktuell för den norska Högsta domstolen att beakta och kan även komma att påverka svensk rättspraxis för agenter framöver.
En dom från den norska Högsta domstolen är att vänta någon gång under 2021. Vi kommer att rapportera om utgången i Trade Partners nyhetsbrev.