I Sverige saknas lagreglering för force majeure. Detta innebär att det istället blir avgörande vad parterna har avtalat om force majeure. Många force majeure-klausuler har liknande innehåll och listar vanligtvis vilka typer av händelser som utgör force majeure-situationer, exempelvis krig och naturkatastrofer. Ofta anges att de händelser som står listande enbart är exempel på vad som kan omfattas, vilket kan innebära att liknande andra händelser också kan utgöra force majeure-situationer. Det är förhållandevis ovanligt att force majeure-klausuler uttryckligen anger just epidemier eller pandemier.
För att avgöra om en avtalspart kan vara befriad från ansvar för att den inte kan uppfylla ett avtal med stöd av en force majeure-klausul måste man granska det specifika avtalet samt förutsättningarna och omständigheterna i det specifika avtalsförhållandet. Det går alltså inte att dra slutsatsen att den situation vi befinner oss i idag innebär att alla företag som är påverkade av Coronapandemin har rätt att hävda att de ska befrias från ansvar för att de inte kan uppfylla ett avtal som de har ingått. Det kan vara bra att känna till att force majeure-klausuler som regel tolkas restriktivt.
Om det efter en genomgång av ett avtal och förutsättningarna i det specifika fallet går att konstatera att det är fråga om en force majeure-situation och en avtalspart vill åberopa denna för att bli befriad från ansvar för avtalsbrott är det viktigt att snarast underrätta den andra avtalsparten om detta skriftligen. Om detta inte sker, kan det innebära att den avtalspart som vill åberopa force majeure går miste om möjligheten till ansvarsfrihet.
Det är viktigt att tänka på att den som gör gällande force majeure också har bevisbördan för att det faktiskt föreligger en situation som kan klassas som force majeure. Det innebär alltså viss risk att hävda force majeure då det kan få följden att den avtalspart som inte anser att det är fråga om force majeure kan komma att säga upp avtalet och/eller kräver skadestånd om den inte anser att det faktiskt är fråga om force majeure.
Om parterna inte har något skriftligt avtal kan det enligt svensk rätt finnas viss möjlighet att hävda att bestämmelser i den köprättsliga lagstiftningen skulle kunna tillämpas även på andra typer av avtal, men det råder debatt och osäkerhet kring om detta är möjligt. Enligt den köprättsliga lagstiftningen kan en säljare inte hållas skadeståndsansvarig för fel eller försening om detta beror på ett hinder som ligger utanför säljarens kontroll och som säljaren inte skäligen kunnat förvänta sig vid köpet och vars följder säljaren inte skäligen kan undvika eller övervinna. Ett ytterligare alternativ skulle kunna vara att begära att ett avtal ska justeras eller jämkas med stöd av avtalslagen och med hänvisning till att följderna av Coronapandemin har gjort att avtalet har blivit oskäligt.
Om ett avtal regleras av ett annat lands lag än svensk lag, kan detta påverka bedömningen av om det är fråga om force majeure. I en hel del andra länder är force majeure exempelvis lagreglerat, vilket särskilt får betydelse om parterna inte har något skriftligt avtal eller om avtalet saknar en force majeure-klausul.
I det praktiska affärslivet kommer force majeure att ses som en sista utväg. De flesta problem som uppkommer med anledning av Coronapandemin kommer att lösas genom andra åtgärder än åberopade av force majeure, framförallt diskussion och dialog mellan berörda avtalsparter och förhoppningsvis lösningar som tar sikte på att båda parter ska kunna driva framgångsrika verksamheter även efter att pandemin har passerat.
Om du som medlem önskar juridisk rådgivning kring en situation som ditt företag har hamnat i med anledning av Coronapandemin är du välkommen att kontakta vår förbundsjurist Anna-Karin Abdon:
anna-karin.abdon@abdonlaw.se eller 073-334 47 47.