I början av april 2022 avkunnade den norska Högsta domstolen sin dom vad gäller definitionen av en agent.
I korthet rörde målet företaget Norep AS (”Norep”) som under 20 års tid hade ett uppdrag att verka för försäljning för ett annat företag inom dagligvaruhandeln. Efter att Norep blev uppsagd begärde Norep avgångsvederlag med stöd av den norska agentlagstiftningen. Både den norska tingsrätten och norska hovrätten fann att Norep inte uppfyllde de krav som uppställs i den norska agentlagen för att kvalificera sig som agent. Enligt den norska lagen är en agent ett företag som ska uppta ordrar för en huvudman och i det aktuella fallet fann domstolarna inte att Norep upptog några ordrar. Som en följd blev agentlagstiftningen inte tillämplig och Norep kunde inte tillerkännas något avgångsvederlag.
Norep har verkat inom dagligvaruhandeln i Norge där ordrarna från de butiker som Norep har besökt och haft inom sitt distrikt har skickats direkt till de stora dagligvarukedjorna – där butikerna är medlemmar – istället för att lämnas till Norep. Dagligvarukedjerna har därefter lagt order hos Noreps uppdragsgivare.
Norep överklagade den norska hovrättens dom till Norges Högsta domstol som tog upp målet till prövning.
Den fråga som Högsta domstolen hade att besvara var om en agent måste ta upp ordrar för att kunna kvalificera sig som agent. Norep har bl.a. argumenterat för att kravet på att en agent måste uppta ordrar inte överensstämmer med den definition som finns i EU-direktivet rörande agenter. Enligt EU-direktivet är en agent någon som ”negotiate the sale”, vilket Norep menar inte kan jämföras med att ”uppta ordrar”.
För några år sedan kom ett nytt avgörande från EU-domstolen som säger att definitionen av en agent ska tolkas på samma sätt inom hela EU.
Norges Högsta domstol rådfrågade EFTA-domstolen som är motsvarigheten till EU-domstolen för EFTA-länderna angående definitionen av en agent enligt EU-direktivet, artikel 1 nr. 2.
EFTA-domstolen kom till den slutsatsen i sitt uttalande i frågan att begreppet ”förmedla” i agentdirektivet ska förstås på så sätt att det inte nödvändigtvis förutsätter att agenten har direkt befattning med ordrar från kunderna, och inte heller utesluter att ordrana skickas direkt från kunderna till huvudmannen.
Tolkningsuttalanden från EFTA-domstolen är inte bindande för norska domstolar. Men ett uttalande från EFTA-domstolen kan en norsk domstol bara bortse ifrån om det föreligger goda och tungt vägande skäl. Högsta domstolen ansåg att det inte förelåg några sådana skäl.
Högsta domstolen i Norge kom således med anledning av det ovan angivna fram till att § 1 i den norska agentlagen ska tolkas på det sättet att det inte är ett villkor för att vara en handelsagent att agenten mottager ordrar och vidarebefordar dessa till huvudmannen. Ordalydelsen i § 1 första stycket ställer inte något sådant krav, och förarbetena till den norska lagen visar att bestämmelsen ska tolkas på samma sätt som agentdirektivets artikel 1 nr. 2.
Detta innebar att Norep i förevarande fall ska definieras som en handelsagent i lagens mening och således åtnjuta de skyddsregler som finns i agentlagen och således ha rätt till ett eventuellt avgångsvederlag.
Vad som gör detta avgörande intressant även i Sverige är att den svenska lagen om handelsagentur innehåller samma definition som den norska agentlagen och uppställer som krav att en agent måste uppta ordrar. Dessutom fungerar den svenska dagligvaruhandeln på samma sätt, vilket innebär att butikerna i huvudsak lägger order till dagligvarukedjorna som sedan i sin tur lägger order hos uppdragsgivaren/leverantören.
I Sverige har ett liknande fall rörande dagligvaruhandeln prövats i tingsrätt och hovrätt med utgången att företaget som krävde avgångsvederlag inte ansågs utgöra en agent då företaget inte upptog några ordrar. Orderläggningen gick istället till som beskrivits ovan. Agentlagstiftningen blev alltså inte tillämplig och något avgångsvederlag kunde inte utdömas. Målet överklagades till Högsta domstolen, men Högsta domstolen lämnade inte något prövningstillstånd och målet prövades följaktligen inte.
Om det svenska målet hade kommit upp till avgörande idag hade utgången med all sannolikhet blivit en helt annan.